Skip to content

Thamiskolan

Publicerad 9 december 2016

På invigningsceremonin av den återuppbyggda Thamiskolan

Ordentligt skakade på de gropiga bergsvägarna i fem timmar nådde vi äntligen den vackra dalen mellan de höga bergen. Nu skulle jeepen bara ta sig över floden längst ner innan den började klättra upp igen till den branta sluttningen på andra sidan, till byn Alampu som bebos av thamifolket. Vi befinner oss på ca 2000 meters höjd, nära den tibetanska gränsen.

Vägen hade nyligen öppnats efter monsunen som förorsakat jordskred på flera ställen. Vi (eller åtminstone jag) färdades med skräckblandad förtjusning: vyerna var magnifika med körsbärsträd i full blom på de branta sluttningarna och något högre upp de sagolikt skimrande vita bergstopparna mot en djupblå himmel. Men hårnålskurvorna var så skarpa att jeepen inte klarade att ta dem utan att först behöva köra långt ut mot den mjuka vägkanten och sedan backa en bit för att få tillräckligt med utrymme att svänga. Och vid möten med andra fordon kändes det betydligt tryggare att vara på bergssidan.

Även här på den genuina nepalesiska landsbygden, bortom turisternas vandringsleder, kunde man förmedla sig mellan byarna tack vare mobiltelefonen. Vår projektledare, Madhur Sharma, kunde således hålla skolpersonalen i Alampu informerad om vår något försenade ankomst.

Efter en kort men välkommen matpaus med ’dahl bath’ hos en av familjerna i byn var det dags att vandra upp till skolan på en kulle med ett praktfullt körsbärsträd.

Här stod eleverna uppradade på ett behörigt avstånd från de plaststolar som var uppställda för oss besökare. Vi, dvs Madhur Sharma, föreningens kassör Kerstin Björlin och undertecknad, blev välkomnade med en färgklick i pannan och en girlang med tagetes runt halsen, allt enligt traditionen. Nu kunde ceremonin börja.

Det blev många, långa tal på nepali. Skolans rektor i fin kostym, en lokal politiker samt bykommitténs ordförande, alla ville de uttrycka sin tacksamhet och glädje över att skolan nu blivit färdig och att barnen fått tak över huvudet.

Efter ett par dansnummer av rytmsäkra elever var det dags att klippa det röda bandet som man spänt över en dörrpost – och därmed var skolan återöppnad efter jordbävningen.

Därefter fick vi inspektera alla klassrummen och personalen visade vad som fortfarande behövde åtgärdas: en del fönsterglas skulle sättas in, väggar skulle målas och en bit av en innervägg skulle färdigställas. Enligt Madhur fanns det pengar kvar som skulle täcka dessa kostnader samt även räcka till att bygga en ny toalett. Den befintliga med två små ’hytter’ – en för tjejer och en för killar – är inte tillräcklig för en skola med 322 elever.

Tack vare små penninggåvor av vänner inför resan kunde vi också inhandla gåvor som kommer alla barnen till glädje. Enligt önskemål från skolan blev det bl.a. fotbollar med pumpar till, volleybollar samt schack-och couronnespel.

Jag vill härmed också passa på att rikta ett varmt tack till alla gåvogivare som bidragit till skolbygget – utan er hjälp hade detta inte varit möjligt. Inför den stundande vintern har barnen nu tak över huvudet och väggar som skyddar mot kalla vindar. Eftersom den hjälp som staten lovat till jordbävningsoffren inte ens nått byarna närmare huvudstadsregionen, skulle det säkert dröja länge innan den skulle nå byar som Alampu.

Behövs det mer hjälp?

Under besöket fick vi också höra att det fortfarande finns behov av hjälp till skolan. På önskelistan stod bl.a. en tunn matta till ’nursery class’ (elever under 7 år) – barnen sitter på golvet eftersom klassrummet saknar både bänkar och bord. Likaså önskade man kunna köpa vinterjackor till de yngsta eleverna. Det är kallt på vintern på den här höjden och en del elever har två timmars promenad över bergen till skolan och lika många hem efter lektionerna! Vi tar fortfarande tacksamt emot alla gåvor till Thamiskolan och vi har nu etablerat säkra kanaler på plats så att hjälpen når fram.

Resan Kathmandu-Alamphu tog totalt tre dagar (med två övernattningar i Charikot) och jag vill påpeka att inga pengar från gåvorna användes till resans kostnader. Jag är tacksam över att jag hade möjlighet att göra denna resa och få se skolbygget färdigt. Jag kommer alltid att minnas med värme lilla Alampus enkla skola under körsbärsträdet högt uppe på Himalayas sluttning.

Text: Vilma M. Brandt
Foto: Madhur Sharma och Kerstin Björlin

____________________________________________________________________________________

De första bilderna på skolbygget

Publicerad 5 september 2016

Nu börjar regnperioden närma sitt slut och livet kan återgå till det normala. För Thamiskolan har årets monsun inneburit ett avbrott i byggandet. Regnet förorsakade jordskred och det lokala styret beslöt att stänga av vägen till byn.

nya-skolan-monsuntid

Stålstommen, utvändigt klädd med korrugerad plåt, står nu på plats. När regnet upphör ska insidan kläs med plywood och målas. Takarbetet ska också avslutas. Ytterligare material, bl.a. för inredningen ska transporteras upp till byn.nya-skolan-insida-bygg

nya-skolan-detalj

Det råder en spänd förväntan att skolan snart ska stå färdig och tas i bruk av kunskapstörstande barn.

Vi återkommer med mer information allteftersom projektet framskrider.

Text: Vilma M. Brandt

Foto: genom Madhur Sharma

______________________________________________________________________

Thamiskolan är nästan färdig

Publicerad 25 jun 2016

Förarbetet

Det krävs mycket förarbete och planering innan man kan sätta spaden i jorden och börja gräva grunden för skolbygget. När de inkomna pengarna för Thamiskolan hade förts över till Nepal reste vår projektledare på plats, Madhur Sharma, upp till byn. Eftersom det saknas bussförbindelse och övernattningsställen i byn fick Madhur ordna en plats åt sig i en lastbil. Övernattningen i byn skedde i ett förrådsrum.

Planeringsmote

Väl framme ordnades ett planeringsmöte med de som skulle bli ansvariga för bygget och arbetsuppgifterna delegerades. Därefter skaffades byggtillstånd från myndigheter samt ritningar för bygget. I möjligaste mån skulle lokalt byggmaterial användas och lokal arbetskraft anlitas. En del material behövde dock transporteras från Charikot och Singati.

RitningByggtillstand

Målsättningen var att bygga en skola med fyra klassrum – det skulle de donerade medlen räcka till. Senare visade det sig att det faktiskt skulle bli NRs 95 000 över, och då fattades det beslut att även bygga en toa för skolbarnen. Den gamla var under all kritik även med nepalesiska mått mätt.

Befintlig toalett för 400 barn

Befintlig toa

Blir det färdigt före monsunregnet?

Under sommarhalvåret sveper monsunen över Nepal och ger oftast rikligt med nederbörd. Regnet är förstås välkommet för jordbruket i landet, särskilt för risodlarna. Men monsunen kan ställa till det för byggarbeten och förorsakar jordskred som blockerar vägarna. Nu gällde det att skynda på så att skolbarnen skulle få tak över huvudet och ett ordentligt skydd mot regnet. (Skolorna i Nepal har inte stängt under sommarmånaderna. Barnen har vinterlov i stället för att det på många ställen är för kallt att gå i skolan mitt i vintern. Skolbyggnaderna saknar uppvärmning.)

I maj ordnades en ceremoni då grundstenen för skolbygget lades. Tillställningen leddes av byprästen Mr Jhakri som tillsammans med medlemmar från skolledningen och lärare såg till att det hela skedde enligt traditionen.

Byprästen

Byprasten

Som sig bör offrades höns till gudarna och efter ceremonin blev deltagarna bjudna på en kycklingmåltid. I detta skeende stod redan 50 % av byggmaterialet på plats i byn.

Monsun med jordskred

Den senaste rapporten kom i mitten av juni. Nu hade vägarna redan blockerats av jordskred, men tack vare idogt arbete hade man hunnit få allt råmaterial som behövdes på plats. Enligt Madhur Sharma är skolbygget nästan klart. Vi ser framemot nya bilder på bygget.

Foton: Madhur Sharma
Text: Vilma Minkkinen Brandt

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Återuppbyggandet av Thami-skolan

Publicerad 15 feb 2016

01School (2)

Över en miljon barn förlorade sin skola i jordbävningen i april i fjol. Tack vare gåvor till Sverige-Nepalföreningens konto för katastrofhjälp har vi kunnat påbörja olika hjälpprojekt i Nepal. Ett av dem är återuppbyggandet av en skola i byn Aalmpu i Dolkha distriktet nordost om Kathmandudalen. Det är den enda skola som finns för thami-folk och 99% av thami-barnen går i denna skola.

Aalmpu

Varför just en Thami- skola?
Det finns flera tunga skäl till detta. Thami-folket består av endast ca 30 000 personer. De har genom tiderna betraktats som lågkastliga som har blivit kraftigt diskriminerade och isolerade i samhället. Eftersom de inte haft möjlighet till skolgång har de inte varit medvetna om sina rättigheter och inte heller kunnat försvara sig mot andra etniska grupper som gjort anspråk på odlingsmarker som tillhört thami-folket. Allteftersom de förlorade sina marker fick de flytta högre och högre upp på bergs-sluttningar där de nu är bosatta på drygt 2000 m ö h.

De flesta familjerna är bönder, men mindre än 5% kan livnära sig året runt på sitt jordbruk och måste söka tillfälliga jobb utanför hemorten. Fortfarande är läs- och skrivkunnigheten låg och därmed jobbalternativen kraftigt begränsade.

Utbildning är mycket viktig i kampen mot fattigdomen över huvud taget. Utbildning öppnar också fler möjligheter till försörjning och thami-folket behöver bli medvetna om sina rättigheter i samhället så att de inte blir lika lätt offer för diskriminering. Eftersom kvinnor inte är lika diskriminerade hos thami-folket som hos andra etniska grupper skickas även flickorna till skolan.

Hur fick vi tips om byn Aalmpu?
För bara åtta år sedan var det en föräldralös pojke som klarade SLC-provet (=”studenten”) med toppbetyg och fick hjälp för högre studier ur föreningens Barnfond. Han hette Rajan Thami och var den allra första från hela thami-gruppen som någonsin klarat detta prov. Det blev en upplyftande händelse för hela folkgruppen och firades stort av byborna, även av de som aldrig träffat Rajan.

För närvarande hjälper vi Prakash Thami, även han föräldralös och uppvuxen på barnhem. Han är född i byn Aalmpu, har studerat med fina resultat och är angelägen om att kunna hjälpa sitt folk i framtiden. Det är Prakash som via Madhur Sharma har försett oss med information och bilder angående förödelsen i byn efter jordbävningen.

Hur är situationen i byn efter jordbävningen?
Eftersom byn är mycket avlägsen och saknar vägförbindelse har det varit svårt att få hjälp. Stora hjälporganisationer väljer hellre objekt som är lätta att nå och därmed lättare att rapportera om. Nästan alla byggnader raserades i katastrofen, inklusive byskolan. Skolverksamheten låg nere i fyra månader tills byborna hade lyckats sätta ihop primitiva skydd så att en enklare form av skolarbete kan bedrivas. Skolan har sammanlagt ca 400 elever fördelade i olika klasser och undervisningen leds av totalt 12 lärare varav fem är kvinnor. Vår medarbetare på plats sedan drygt två decennier, Madhur Sharma, är projektansvarig. Han ska besöka byn och förse oss kontinuerligt med information under återuppbyggandet.

Raserat klassrum

nya-skolan-detaljKlassrum

Foton: Madhur Sharma
Text: Vilma Minkkinen Brandt