Nepal efter jordbävningen – en sammanfattning av de senaste månadernas händelser
Jordbävningen i Nepal den 25 april, som uppmättes till 7,8 på Richterskalan, drabbade 8 miljoner människor varav 3,9 miljoner var barn. Jordbävningen utlöste i sin tur stora laviner och jordskred, samt starka efterskalv som tillsammans tog över 9 000 liv och skadade 20 000 personer. 39 av Nepals 75 distrikt drabbades mycket hårt - 600 000 hus raserades och ytterligare 280 000 hus fick omfattande skador. Sjukhus, vårdcentraler, vägar och broar förstördes. 5 000 skolor kollapsade och lämnade en miljon barn utan möjlighet till vidare skolgång.
En omfattande internationell katastrofinsats har bistått människor i nöd med mat, tält och sjukvård. Även om det gjorts stora framsteg för att möta människors akuta behov är allting fortfarande väldigt provisoriskt. Skolor behöver återuppbyggas, människor måste återskapa sitt levebröd, familjer behöver jordbävningssäkra hem och skydd under vinterhalvåret.
Under de tre senaste månaderna har mycket av återuppbyggnadsarbetet stannat upp eftersom gränsen mellan Indien och Nepal blockerats för lastbilstransporter. 
Detta har lett till en akut brist på importvaror som mediciner, drivmedel och gas till matlagning. World Food Program har varnat för en möjligt humanitär kris om inte blockaden upphör. Samtidigt har det uppstått en svart marknad i Nepal där bensin nu säljs för närmare fyrtio kronor litern.
Nepals regering har underförstått anklagat Indien för att ligga bakom blockaden. Det indiska utrikesdepartementet har emellertid förnekat detta och hävdar att det är madheshi-demonstranter som står bakom blockaden och att Indien inte har någon roll i detta. Demonstranterna protesterar mot den nya författningen som uppfattas försämra deras rättigheter.
Den nya författningen som trädde i kraft i september delar upp Nepal i sju provinser och demonstranterna påstår sig frukta att detta kommer att leda till mer centraliserad styrning och att ett antal grupper marginaliseras. Oroligheterna i Terai i södra Nepal har också lett till våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter med uppemot 50 dödsoffer som följd.
Demonstranterna i södra Nepal har bland annat vänt sig mot att den nya konstitutionen avskaffar hinduismen som statsreligion och de vill ha en egen provins för sitt område. De styrande partierna i Nepal har dock avvisat dessa krav eftersom man inte vill ha provinserna fördelade enligt etnicitet. Man hävdar att Nepals författning felaktigt blivit en bilateral fråga mellan Nepal och Indien och att Indien försöker påverka så att madheshi erkänns som grupp och får egen representation i parlamentet. Eftersom det styrande partiet i Indien också är hindunationalistiskt får demonstranterna sannolikt stöd och support därifrån. madheshi är inte heller någon tidigare etablerad folkgrupp i Nepal utan består av grupper från andra kulturer och språk som maithali, bhojpuri, adadhi och tharu.
Nepal har vänt sig till FN för att för ett officiellt fördömande och ett slut på blockaden, men hittills har inget hänt trots att alla länder borde ha rätt till fri transit för transporter från utlandet. Nepals regering har även haft kontakter med Kina och som ett resultat av detta tecknades ett avtal om att Kina skall stödja Nepal med bland annat 1000 m2 bränsle, en mängd som dock bara räcker till att försörja Kathmandu en dag. Transportkapaciteten på vägarna mot Kina är också ganska begränsad och räcker inte på långa vägar till för att försörja Nepal.
I Kathmandu är köerna till bensinstationerna nu flera kilometer långa och bränsleföresäljningen till enskilda fordon ransoneras. Priset för taxiresor har stigit betydligt och det är svårare att få tag på taxibilar. Bränslebristen påverkar också flygtrafiken. Antalet lokalflyg har minskats och flyg ställs in på kort varsel. Restauranger, hotell, butiker och andra tjänster har blivit tvungna att begränsa sina öppettider och sitt utbud, i vissa fall till och med att stänga sina dörrar. Eftersom bränsle- och råvarusituationen varierar från dag till dag uppmanas resenärer att vara i kontakt med researrangörer, flygbolag och hotell för att få aktuell och lokal information om läget.
Kvinnorna är på frammarch i Nepal. Under oktober har också Nepal fått en ny kvinnlig president, Bidhaya Bhandari som representerar kommunistpartiet marxist-leninisterna och en ny premiärminister KP Sharma Oli som är manlig representant för maoisterna. Den tidigare premiärministern Sushil Koirala avgick som utlovat när den nya konstitutionen trädde i kraft.
Enligt den nya konstitutionen skall en tredjedel av parlamentets ledamöter vara kvinnor och antingen presidenten eller vice-presidenten skall vara en kvinna. Parlamentet valde också UCPN-maoistiska Onsari Gharti Magar som talman i parlamentet. Ms Gharti blir den första kvinnan att leda den lagstiftande församlingen i Nepals parlamentariska historia. Om några månader kommer Nepals högsta domstol ledas av en annan kvinnlig domare Ms Sushila Karki.
Text, Torbjörn Tingdal
Foto, familjen Björlin
De två stora jordbävningarna i Nepal 2015
Katak Malla, september 2015
"Det kunde ha varit jag bland alla döda i de två stora jordbävningarna. Det är Guds vilja att jag lever", sa taxichauffören som körde oss från Katmandus flygplats till Swayambhu, då min son Emil och jag två månader efter jordbävningen åkte till Nepal. Under de tre veckorna vi vistades i Kathmandu, kunde vi se och känna den plågsamma situationen på gatorna, särskilt hos de som förlorat sina nära och kära och de vilkas tak över huvudet förstörts utan ekonomisk kapacitet till återuppbyggnad. Folkets lidande, sorg och smärta är närvarande i samhället och den vardag som de försöker återgå till.
Två kraftiga jordbävningar drabbade Nepal den 25 april och den 12 maj, 2015, och dödade mer än 9000 människor, skadade många tusen och förstörde 160 786 hus, 5 000 skolor och tusentals fler byggnader som fick mindre skador. Detta inkluderar privata hus, skolbyggnader, sjukhus, kraftverk, myndighetshus som polis och fängelse. De mest drabbade distrikten är: Sindhupalchowk, Dolakha, Dhading, Gorkha, Okhaldhunga, Kavre, Ramechhap, Rasuwa, Nuwakot, Makawanpur, Bhaktapur, Lalitpur, Katmandu och Solukhumbu.
Vi kommer kanske aldrig veta hur många som faktiskt dog eftersom det inte finns något trovärdigt räknesystem i landet. Sedan den första jordbävningen har det varit serier av efterskalv, över 380 efterskalv mätta från 25 april fram till skrivande stund. Räddning och undsättning av jordbävningsoffren, samt återuppbyggnad av den demolerade infrastrukturen är de främsta uppgifterna i efterdyningarna av jordbävningarna.
”Jag och många med mig var medvetna om risken att en förödande jordbävning skulle inträffa i Nepal var stor, men trots det så tog vi det inte seriöst. Detsamma gällde regeringen och dess beredskap för att hantera konsekvenserna en jordbävning av detta slag” sade en professor på Kathmandu university. Det är en uppenbar brist på beredskap hos de ansvariga i Nepal.
Livet i Katmandu är normalt nu sade några, men det ser inte ut så. Det jag såg var snarare att människor har accepterat realiteten hur den nu ser ut, snarare än sakna det tidigare vardagslivet. Det är uppenbart att det finns brister i samordningen bland olika aktörer, med förvirring bland de ansvariga myndigheterna om hur situationen ska bemöta som följd.
Balmandir, det största barnhemmet i Nepal var min främsta plats att besöka
Den 25 april då jordbävningen inträffade var Balmandir hem för över hundra föräldralösa barn då det 83-åriga barnhemmet kollapsade, varpå barnen blev hemlösa igen.
De yngre barnen på Balmandir har tillfälligt flyttats till en regeringsbyggnad i närheten.
Madhur Sharma, vår representant, och jag åkte till barnhemmet i Siphal för att träffa personalen för att ta reda på hur det var där. Från Mr och Mrs Rimal fick vi reda på att det är problem med att få dricksvatten till barnhemmet.
Vi hade ett möte på Balmandir med Rita Sing Baidya, Pramila Shrestha, Madhur Sharma, och Apara Thapa då frågorna nedan diskuterades.
Dessa behov presenterade Balmandir på mötet (se minnesanteckningar):
- Water treatment plant: Balmandir had a water treatment plant established a decade ago with the help of a Dutch Project. The capacity of the tank is 30,000 ltr per day and the quality is comparable to mineral water. Repairing of the plant was done on 2009 and after the recent seismic activity in Nepal, it has now stopped working. According to Laboratory, R&D on Total Water Management, Treatment and Consultancy, the plant need to replace the following:
- Media Replacement of Aeration Tower and pressure filter
- Media Replacement of Activated carbon filter
- Media Replacement for Ammonia removal filter
- Media Replacement for Organic scavenger filter
Replacement of all the above equipment will make the filter work like before and Balmandir do not have to rely on other resources for water.
- Sponsorship Program: at the time of the meeting there were 13 infants who do not have any sponsor till now. Balmandir need 1 group/person/organization to do the group sponsorship for 13 infants. Additionally, among all children 50 children do not have sponsors. This can be done for individual kid.
För närvarande lever hundratusentals människor i de mest drabbade områdena under presenningar eller tillfälliga tält. En presenning tål inte monsunregn eller skydd för de olika årstiderna – det blir mycket kallt på vintern och olidligt varmt på sommaren. Jordbävningsoffren i Nepal behöver permanenta hus, som är säkra för jordbävningar och möjliga att både bygga och underhålla. Barnen behöver säkra skolor för att studera. Det finns projekt på gång där man använder sig av lokala byggmaterial och teknologi så att de lokala byborna får hjälp till självhjälp att återuppbygga sin by. Till exempel träffade jag Björn Söderbergh som arbetar med detta i Sindhupalchowk och Dolakha, och gav honom en del input.
Som en liten förening med begränsad kapacitet kan Sverige-Nepalföreningen inte göra mycket för alla de som drabbats av jordbävningen. I ett av de mest drabbade distrikten, Sindhupalchowk har 52 hälsoposter, av de totala 79 hälsoposterna, förstörts. Sverige-Nepalföreningens stöd till att bygga upp en hälsopost i Sindhupalchowk, tillsammans med Kathmandu Medical College, är ändå ett bidrag. Läkaren Malin Emgård och jag la fram en projektplan för detta. Det var glädjande att ledningen för Kathmandu Medical college var positiva och ser detta projekt som ett sätt för dem att ta sitt sociala ansvar.
När det gäller den politiska situationen verkar det vara svårare än tidigare att få en ny konstitution på plats. Anledningen är de senaste veckornas protester och våldsutbrott som relaterar till antalet föreslagna federala stater och de föreslagna namnen för dessa.
Det är en förfärlig situation efter jordbävningen och den blir inte bättre i och med de brister som finns i samhällsstyrningen. Men det vi kan göra måste vi göra för att hjälpa folket i Nepal.
Björn Söderberg, september 2015
Det är snart 5 månader sedan jordbävningen i Nepal.
Monsunregnet har börjat avta. I Kathmandu har livet i stort återgått till någon form a vardag men på landsbygden, i de byar där vi jobbar, är konsekvenserna mycket allvarliga. Tusentals skolor har rasat och hundratusentals familjer bor under presenningar eller i temporära plåtskjul.
Jag har bott i Nepal i 15 år och efter jordbävningarna har jag jobbat här först med det akuta hjälparbetet och har sedan startat organisationen ”Build up Nepal” som fokuserar på återuppbyggnad av fattiga byar i Sindupalchowk, Dhading och Dolhaka. Under dessa 5 månader har regeringens viktigaste insatser varit att flyga ut hjälpsändningar till de mest avlägsna områdena samt att gräva bort alla jordskred som blockerat vägarna. Utöver detta har jag själv inte sett några praktiska insatser från regeringens sida. I vissa områden har 15 000 rs delats ut till de som blivit av med sina hus. På andra ställen har man delat ut takplåt. Men i stort har regeringen misslyckats med att agera överhuvudtaget.
Jag har aldrig förr sett så mycket hjälpsamhet
Samtidigt som regeringen står passiv gör gräsrotsorganisationerna ett fantastiskt arbete. Jag träffar varje dag fantastiska människor som helt osjälviskt gör allt för att hjälpa. Dinesh, som äger butiken runt hörnet där vi bor, tog all mat han hade på hyllorna dagen efter jordbävningen och körde ut till sin hemby för att dela ut till de drabbade. Många av de lokala trekkingföretagen har blivit små biståndsorganisationer som bygger temporära shelters och samlar in pengar via sina kontakter utomlands. Småskaliga biståndsorganisationer stöttar de byar där de jobbat och börjar nu bygga upp skolor, sjukstugor och bostäder. Det är dessa initiativ som gjort den verkliga skillnaden i Nepal fram tills nu!
Regeringen är splittrad
Regeringen lyckas inte komma till beslut då för många fraktioner i parlamentet inte kan komma överens. Detta gör att man inte lyckats agera eller ens formulera en nationell strategi. Regeringen har utlovat 200 000 rs till alla som blivit av med sina hus. Det är dock oklart om och hur detta löfte kommer att uppfyllas. Delvis för att det är oerhört komplext. Om man delar ut 200 000 rs till byborna skulle många använda dessa pengar till att flytta till Kathmandu eller andra städer istället för att bygga nya hus i byn. En stor satsning på 80 000 hus och ett par hundra skolor planeras tillsammans med Världsbanken, UNDP och den japanska biståndsorganisationen JICA. Detaljerna kring detta är ännu oklart, men initiativet verkar lovande.
Även om regeringen misslyckats med att ta fram en ny byggnadskod så har man antagit en viktig inriktning. Regeringen säger tydligt nej till prefabricerade byggnader. Återuppbyggnaden i Nepal ska ske med lokala material och lokal arbetskraft. Detta är ett mycket viktigt och klokt beslut för att se till att pengarna som satsas för att bygga upp Nepals byar stannar i byarna. Att det skapar arbetstillfällen och utveckling där det behövs som mest.
De småskaliga initiativen gör skillnad
Alla små initiativ av privatpersoner, företag och små biståndsorganisationer har räddat liv och gjort underverk för Nepals återuppbyggnad. Trots de enorma problemen känns situationen hoppfull. Det behövs nya skolor, hus, sjukstugor och arbetstillfällen. Regeringen kommer att göra en del. Biståndsorganisationer kommer att göra en del. Men de allra flesta raserade husen kommer att byggas upp av byborna själva. Därför är det oerhört viktigt att vi som bedriver biståndsverksamhet tänker långsiktigt. Ett projekt för att bygga en skola kan bli mycket mer än bara en skola. Det kan bli en utbildning i hur man bygger jordbävningssäkert med lokala material. Det kan bli ett sätt att träna upp unga personer i byn att mura, bygga, snickra. Så att de kan starta små företag som skapar arbetstillfällen och ekonomisk utveckling i byn.
För första gången på väldigt länge satsas stora pengar på landsbygden i Nepal. Detta är en möjlighet. En möjlighet för byn att utvecklas och för ungdomar att kunna bo krav i sina byar och försörja sig på att bygga upp sitt eget land istället för att bygga fotbollsstadion i Qatar.
Björn Söderberg
Build up Nepal
www.buildupnepal.com
För mer information om regeringens arbete läs:
http://www.reuters.com/article/2015/09/02/us-nepal-rebuilding-idUSKCN0R20GU20150902