Skip to content

Ny kriminalhistoria i Nepalmiljö publicerad. 


"Moving forward"

Läs Isha Sharmas beskrivning av situationen i coronavirusets Nepal.

Isha Sharma studerar ekonomi på högskolenivå i Kathmandu.
Artikeln har först publicerats i The Record den 12 maj och nu på vår hemsida med skribentens tillstånd.

Moving forward

Today marks the 50th day of Nepal’s nationwide lockdown, an unprecedented, frightening situation that resembles the plot of a dystopian novel. This war with the invisible enemy, COVID-19, is intensifying, with no viable solution apart from strict social distancing and maintaining personal hygiene. The spread of the virus has forced the nation indoors, upending all economic activities, with little to no spending apart from on essential goods. Globally, the severity of such uncertainties has shifted the physical world to digital, with historians sharing memoirs of the past and economists discussing theories to find the best tried and tested solutions for moving forward. However, no contemplation and deliberation come close to predicting when life will be “normal”. There is one thing that people collectively agree upon, though--the impending financial crisis in the near future.

The announcement from the International Monetary Fund (IMF) on 14 April 2020, warning of an inevitable financial crisis worse than any in global history, exacerbated the escalating fear among states globally. With oil prices plummeting to the lowest ever recorded, and with crashing markets, global layoffs, and the rise in death tolls, shocks of disparity and despair spread all over, signaling possibilities of a dramatic change in the world order.

Nepal adopted a nationwide lockdown on 24 March 2020, following the confirmation of its second COVID-19 patient. The country, previously unaffected by the global financial market directly, had unfortunately started emitting signs of market downsizing before the lockdown officially began. One month into the lockdown, it has become apparent that the majority of businesses, especially in the service sector, will not survive in the absence of state aid packages and guarantees. According to scholars and experts on the matter, the demand-driven recession can be countered with adequate government spending, which has happened before. However, during the Great Depression, for example, it was the financial market facing uncertainty, not people’s lives.

According to the Asian Development Bank’s report published on 3 April 2020, Nepal’s GDP is projected to be 5.3% this year (it was 7.1% in the previous year). The likelihood of a further decrease, owing to a decline in remittances, might dampen domestic demand. Similarly, a decrease in the volume of agricultural produce--especially rice, domestically--and a slowdown in production globally could contribute to increasing hunger, post-pandemic. There is no way to describe how challenging the next few months are going to be. Hence, it is crucial for bureaucrats to drop the lackadaisical approach to governance and practice adaptive leadership.

Possible solutions

No matter their age and health, every business today faces a cash crunch. If the economy is to thrive in the next few months, cash injection into the economy is vital. In spite of the outcry from stakeholders, the government’s insouciance towards measures pertaining to a fiscal stimulus and revival of the capital market seems alarming. It is crucial for the government to increase monetary welfare and build access to funds for all businesses and sectors. The only package announced has been the central bank’s, which in practice does little to no good, considering the health of businesses in this period of lockdown.

A circular from Nepal Rastra Bank has ensured short-term working capital loans will be available to the tourism and transport sectors, as will refinancing loans and concessional loans. While these initiatives seem to offer an ounce of relief within a niche part of the community, they are not enough to deal with the volatile economy at hand, especially with regards to the 70% of the economically active population in the informal sector. With all businesses having to suspend activities, they are not in a position to either pay back their sums or borrow more funds at the prevalent interest rate. A further decrease in interest rates should be adopted and stabilized at least for a year or two. Similarly, the government must ensure tax reliefs and concessions for industries being affected the most, along with penalty cancellation for delay in payments for all sectors. Furthermore, amendments in relevant Acts and procedures must be made to ease the process of winding up companies. Ailing companies would only make the economy worse.

Additionally, taking a page from a select few governments around the world, our government can devise a plan to grant payroll loans through banks and financial institutions, free of collateral or security requirements, for a period of at least three months. For instance, the hospitality, tourism, and trade industries, which employ a chunk of the populace, are on the verge of cratering. To help them remain afloat and save hundreds of jobs, such measures are required at least in the short term.

Nepal’s migrant labour force might be returning to Nepal permanently. Although this could have an adverse effect on remittances, that might not be such a bad thing. With the skills and expertise, they have gained abroad, they could be incentivized to either start their own venture or be employed in an existing one, as industries have faced the problem of inadequate human resources in the previous few years. The influx of manpower could be instrumental in revitalizing agricultural activity, with the provision of proper concessions and subsidies. Agricultural activity contributes only about 30% towards the country’s GDP in spite of having tremendous growth possibilities.

Undeniably, foreign direct investment (FDI) serves as a catalyst for development and has been leveraged by many economies globally, including by our neighbours. FDI in Nepal, though, has been comparatively low. The promulgation of the Foreign Investment and Technology Transfer Act 2019 (FITTA) had the stakeholders buoyant about investment prospects and the business climate. Yet the Act seems to have rained on that parade, with FDI decreasing to 0.4% of Nepal’s nominal GDP in 2019, from 0.6% in 2018. Instead of opening doors, the Act seems to have closed many and barred the prospective ones by increasing the minimum investment threshold to Rs 50 million, due to the prevailing complexities, legal hassles, and inefficient bureaucracy. Owing to the global recession, FDI is likely to decrease further. Similarly, a hit on the global financial markets could mean reduced grants and financial aid.

One solution that could be explored amidst this dismal investment scenario could be leveraging the untapped domestic private sector. Private equity and venture capital still remain unexplored arenas in Nepal’s business environment. Is building a circle of investors within the country perhaps a solution moving forward?

It is high time our society reassessed income distribution, spending, research, and investment. Financial literacy is the way forward, as has been depicted by studies from the Asian Development Bank, the World Bank, and domestic organizations. That said, the availability of financial knowledge and independence can seem like far-fetched concepts in light of prevailing issues. This pandemic has unveiled how fragile our healthcare system is, and we don’t have the capacity for dealing with the numbers of patients similar to those other countries are seeing. It is thus high time that we reevaluated the importance of healthcare availability and advancement.

It is a known fact that Nepali society is not adaptive, as was clearly shown by the mishaps, broken promises, and neglect after the 2015 earthquakes. The popular discourse on “self-reliance” during the economic blockade five years ago seems to be trending on social media once again. Could this time be any different? Will the government consider a more efficient approach or will it simply get embroiled in controversies again?

Nepalesiskt ljus i nordiskt mörker

Tiharträffen på Jasons Choice i Västerhaninge 2019

Årets höstfest fick en äkta nepalesisk inramning då vi kunde samlas på den nyöppnade nepalrestaurangen Jasons Choice i Västerhaninge. Det är familjen Roka som bedriver verksamheten med pappa Tek vid grytorna. Den flerfaldigt prisbelönte sockerskulptören har lämnat sin anställning på det fashionabla hotellet Radison Blu Waterfront i centrala Stockholm för att glädja stockholmarna med sitt hemlands matkultur i egen regi.


Ett trettiotal nepalvänner hade samlats för att umgås, få uppdatera sig om läget i Nepal samt för att ta del av föreningens verksamhet. Glädjande nog hade både veteraner i sammanhanget samt en del helt nya sökt sig till tillställningen.

Efter den sedvanliga presentationen av både styrelsen och gästerna gick ordet till föreningens ordförande Katak Malla, nyss hemkommen från en längre vistelse i hemlandet. Katak, alltid lika fullmatad med det senaste, berättade för oss om den rådande situationen med tonvikt på de mäktiga grannarnas inflytande på Nepal.

Därefter var det dags för undertecknad att redogöra för föreningens barnfond och ungdomsverksamhet med färska bilder som Kerstin och Jan Björlin hade tagit under sitt besök i landet i höst. Generellt har det gått bra med studierna för våra bidragstagare, och de flesta är angelägna om att utbilda sig vidare för att få bättre möjligheter i framtiden på den ansträngda nepalesiska arbetsmarknaden.

Anna Schulte, ansvarig för fadderverksamheten på Maiti Nepal, upplyste oss om att föreningen för närvarande har faddrar för drygt 90 barn på Maiti och att verksamheten där rullar på som vanligt. Maiti Nepal arbetar inte bara med att rädda flickor som blivit utsatta för trafficking utan också med förebyggande verksamhet.

Kerstin Björlin hade information om Thokarpaprojektet. Föreningen har nått sitt mål att samla in 300 000 kronor som bidrag till att bygga en vårdcentral i det jordbävningsdrabbade området. Enligt beräkningarna på plats bör bygget stå klart våren 2020 då första patienterna ska kunna tas emot.

Den ursprungliga planen var att bygga en envånings vårdcentral, men tack vare stort engagemang och bidrag från flera håll har projektet vuxit till ett sjukhus med 15 vårdplatser. Nu återstår det för vår del att samla ihop 50 000 kronor till för att utrusta ett rum till en enklare tandläkarmottagning som det tycks vara ett stort behov av i trakten.

Sedan fylldes lokalen av underbara dofter av välkryddad nepalimat. Vi bjöds på en flerrätters måltid med bl.a. kyckling, lamm, ris, sallad och nybakat naanbröd. Det krävs kunskap och erfarenhet för att åstadkomma en harmonisering av alla dessa exotiska kryddor. En stor eloge till familjen Roka! Och vilken kladdkaka Tek kan baka – vi var flera som mer än gärna försåg oss med ytterligare en bit till eftermiddagskaffet.


Avslutningsvis fick vi njuta av de mäktiga vyerna i Himalaya då Kerstin Björlin guidade oss bland de snöklädda topparna. Utöver bergsvandringen hade Kerstin besök olika barnhem som bedrivs av NCO (Nepal Children Organisation) i landet och där föreningen har fadderbarn. För närvarande får 135 barn och ungdomar fadder- och studiebidrag genom vår förening.

Mätta på nepalimat och -information för denna gång skingrades skaran åt olika håll i novembermörkret för att förhoppningsvis åter samlas i Nepals tecken vid årsträffen den 25-26 april då solen återvänt till vår sida av klotet.

Text: Vilma M. Brandt

Foto: Johnny Leidegren

Återuppbyggnaden i Nepal går långsamt men takten ökar med tiden.

Kathmandu Durbar square 2011

Kathmandu Durbar square nov 2017

Totalt skadades närmare fem miljoner byggnader i samband med jordbävningarna 2015 och av dem bedöms ungefär 600 000 vara helt förstörda. I november 2017 rapporteras endast 12 % vara färdiga av de över 400 000 förstörda byggnader som öronmärkts för återuppbyggnad. Även bland de kulturhistoriskt viktiga byggnaderna som tempel och palats i Kathmandudalen har återuppbyggnaden gått långsamt. Boudhanathstupan var en av de första som blivit färdigrestaurerad och återinvigd efter jordbävningen. Detta skedde dock nästan helt utan hjälp från staten utan med hjälp av volontärer och medel som munkarna samlat in. Bland övriga kulturhistoriska byggnader pågår fortfarande återuppbyggnaden i relativt långsam takt som vi kan se på bilderna som Johnny Leidegren tagit 2011 respektive 2017
Patan Durbar square 2011

Patan Durbar square nov 2017

Redan i oktober 2015 lanserades ett program för återuppbyggandet av privata hem. Den finansiering som ingick i programmet hade ett antal begränsningar, bland annat att man var tvungen att äga sin mark för att kunna få bidrag till återuppbyggnad. Alla byggnader som återuppbyggs inom ramen för programmet måste också byggas mer jordbävningssäkra, men det är svårt att kontrollera att alla verkligen lever upp till de nya kraven, speciellt i de mest avlägsna områdena.

De som fått återuppbyggnadsbidrag beviljat får detta i tre steg. I samband med att man skriver under återuppbyggnadskontraktet kan man få Rs 50 000 (cirka 5 000 kr). När grunden är färdig kan man få ytterligare Rs 150 000 (cirka 15 000 kr) och när man färdigställt byggnaden kan man få ytterligare Rs 100 000 (cirka 10 000 kronor). Enligt en rapport från Nepali Times i juni 2016 hade bara små delar av regeringens bistånd då delats ut. Så långt hade cirka 1 000 personer nåtts av någon form av bistånd från National Reconstruction Authority – NRA. Nya siffror från juni 2017 visade att knappt 5 % av förstörda byggnader nu blivit återuppbyggda och att det framför allt var skolor och sjukhusinrättningar som man satsat på.

Det finns många anledningar till att återuppbyggnaden har dröjt. En del kan förklaras av att det finns för få ingenjörer som hjälper till ute på landsbygden, kanske beroende på att de får mer betalt i Kathmandudalen och därför är mindre intresserade av att åka ut till de avlägsna byarna. Både den politiska processen och arbetet med att ta fram nya byggnormer för återuppbyggandet har också gått långsamt, men nu verkar alltmer att komma igång.

Organisationen Build Up Nepal som leds av Björn Söderberg har bidragit till återuppbyggandet i ett femtiotal byar i de mest drabbade provinserna. Den teknik de framför allt förespråkar med jordtegelstenar (earth bricks) armerade med järnrör är även den vi använder vid bygget av hälsocentralen i Thokarpa. Man hämtar då större delen av byggnadsmaterialet från den lokala jorden och skaffar i stort sett bara cement och armeringsjärn utifrån.

Exempel på hus byggda med jordtegelstenar.

Vad har Sverige Nepalföreningen bidragit med

I samband med jordbävningen kom det in många bidrag till akut hjälp och återuppbyggnad. Förutom att kunna hjälpa ungdomar med svenska faddrar som blev bostadslösa har föreningen också bidragit till att bygga upp en skola i Alampu för Thamifolket. Denna blev klar redan förra hösten och representanter från Sverige Nepalföreningen var med vid invigningen. Ni kan läsa mer om detta under rubriken Hjälpverksamhet/Thamiskolan.

Invigningsceremonin vid Thamiskolan hösten 2016


I vårt andra hjälpprojekt, hälsocentralen i Thokarpa samarbetar vi med Build Up Nepal. Ni som följt projektet vet att det varit en lång process för att få fram alla tillstånd som behövdes. Dessutom drabbades ju Nepal i år av en ovanligt kraftig monsun under sommaren som förstörde vägarna och orsakade ytterligare förseningar. Redan 2016 köpte vi ju in en jordtegelstensmaskin till projektet som i början användes till att få fram material för väggarna i det nya media- och utbildningshuset som invigdes i våras och används flitigt sedan dess.

Tekniken med jordtegelstenar har spritt sig i byn efter detta. Många hjälpte till att göra tegelstenarna för media-och utbildningshuset samt till hälsocentralen och lärde sig samtidigt den nya tekniken. Nu har en kristen organisation, Caritas, köpt in ytterligare tre likadana maskiner som används till återuppbyggnad och kommit igång med byggen av privata hus även för den fattigaste delen av befolkningen. Totalt har man tecknat kontrakt på mer än hundra hus som nu växer upp runt om i byn och många fler lär tillkomma. Detta är verkligen ett bevis på att det vi hoppas kunna bidra med, hjälp till självhjälp, kan fungera i denna del av världen.


Torkning av jordtegel

Hälsocentralen i Thokarpa

Under Hjälpverksamhet/Thokarpa Health Post kan ni läsa mer om hur projektet framskrider. Vi har fått med nya samarbetspartners i projektet i form av en tysk-engelsk organisation - Foundation Human Nature (FHN) - som skall hjälpa till med kostnaderna för utbildning av lokal sjukvårdspersonal. Vår samarbetsman i Thokarpa, Netra Kharki, blev i lokalvalet i våras utsedd till VDC chairman (ungefär kommunfullmäktiges ordförande) och har fått offentliga medel för att finansiera ytterligare påbyggnader till den tänkta hälsocentralen. Detta har medfört att projektet har vuxit från en envånings- till att kunna byggas ut till en tvåvåningsbyggnad. Just nu pågår arbetet med att färdigställa den ombearbetade grunden. Sverige Nepalföreningens bidrag till projektet är dock fortfarande maximerat till de trehundratusen kronor som det ursprungliga projektet var planerat till. Det återstår fortfarande att samla in cirka en fjärdedel av denna summa tills hela projektet är färdigställt om ett år. Vi tar tacksamt emot alla bidrag till detta projekt som utvecklat sig till att ge Thokarpa ett mycket betydande bidrag till återuppbyggandet och kanske kan tjäna som en modell för andra återuppbyggnadsprojekt i regionen.

Bidrag till Thokarpa

Ni kan antingen swisha era bidrag direkt till 1236335830  eller sätta in pengar på föreningens plusgirokonto 649 52 42-7. Eftersom detta konto är gemensamt för flera projekt bör ni märka bidraget med Thokarpa samt avsändare.

Text: Torbjörn Tingdal, dec 2017

Medlem i föreningen - varför?

Några anledningar; Varför är det viktigt att vara medlem i föreningen?

Nepal med i Gothia Cup!

Äntligen är de här, Tusal’s Youth Club, det nepalesiska ungdomslaget! För första gången har Nepal fått möjlighet att delta i Gothia Cup, världens största och mest internationella fotbollsturnering för ungdomar. Den stolte lagledaren heter Chakra Tamang, uppvuxen på barnhemmet Bal Mandir i Kathmandu. Chakras svenska fadder Ingrid Holm har lagt ner enormt mycket arbete för att få hit laget, och i lördags kunde hon åka till Landvetter för att möta laget.

I dag (måndag) spelade laget sin första match och vann med 1-0 – en lovande start.

Lycka till med även de återstående matcherna!

Länk till Gothia Cups hemsida 

Den svenska länken i Tusal Youth Club. Läs artikel om Ingrid Holm och Tusal Youth Club på Gothia Cups hemsida  

Finns det ett samband mellan jordbävning i Nepal och Gothia Cup? Läs och begrunda.


höll vårträff och årsmöte på Vårdnäs den 13-14 maj 2017

Nepalträff med årsmöte i Vårdnäs

Den nepalesiska nationalhymnen fick hård konkurrens av vårystra flyttfåglars glädjesång då den blåvitröda flaggan hissades i topp. Drygt trettio entusiaster hade samlats för att umgås i Nepals tecken under en majweekend. Bland deltagarna hade vi adoptivfamiljer med sina vuxna barn, frekventa Nepalresenärer, faddrar till barn i Nepal, nepaleser bosatta i Sverige och åtminstone två nepaleser bosatta i Nepal, Lila Nath Sapkota med son.

Årsmötet flöt utan större komplikationer: styrelsen fick godkänt för sitt arbete (ansvarsfrihet) och lovade att fortsätta i samma anda och oförändrad sammansättning som under föregående verksamhetsår. Ett längre uppehåll gjordes dock vid en punkt i dagordningen nämligen övriga frågor. Anna Schulte hade deltagit i Maiti Nepals 25 års jubileum i Kathmandu och lämnade över ett par plaketter som föreningen fått som tack för stödet till Maiti Nepal i deras arbete mot trafficking.

Helgen erbjöd rikligt med tillfällen att utöka sina kunskaper om Nepal generellt samt om föreningens hjälpinsatser i landet. Malin Emgård hade glädjande besked om byggandet av en hälsocentral i bergsbyn Thokarpa: äntligen var alla tillstånden från myndigheterna klara och bygget kunde påbörjas.

Undertecknad redogjorde för det andra större projektet efter jordbävningen, skolbygget i Thamibyn Alamphu, där invigningen av de nya lokalerna skedde i höstas.

På kvällen dukades ett långbord upp för den traditionella nepalmiddagen som avnjöts under gemytliga former. Livliga samtal uppstod då deltagarna utbytte Nepalerfarenheter med varandra.

På avslutningsdagen hann vi göra en Himalayavandring på svindlande höjder under ledning av Kerstin Björlin som delade med sig av sina erfarenheter i ord och bild. Anna Schulte berättade om Maiti Nepals 25 års jubileum som firades med statsminister Mr Dahal som hedersgäst.

Katak Malla bevandrade oss i den nuvarande politiska situationen i landet, och därefter upplyste Marie Schön oss om vad andra svenska organisationer bedriver för hjälpverksamhet i Nepal. Sista ordet fick vår nepalesiske gäst, Lila Nath Sapkota, som gjort en lång klassresa från föräldralös barnhemspojke till lärare på en elitskola för barn från välbärgade familjer.

Den blåvitröda flaggan halades ner och det blev dags att ta adjö av varandra och lämna Vårdnäs kvar inbäddat i sin vårfagra grönska.

Text: Vilma M. Brandt

Foto: Johnny Leidegren


 Blockaden längs gränsen avslutad

Publicerad 20160215

Den 23 januari röstade Nepals parlament igenom tre förändringar av den nya konstitutionen för att tillmötesgå några av kraven från dem som startat blockaden. Svaret blev att förändringarna inte var tillräckliga men det blev ändå något lättare att få tag i vissa varor som stoppats av blockaden.

Den femte februari öppnades gränsen på nytt nära Birgunj och under de första 3 dagarna passerade närmare 800 lastbilar den nyöppnade gränspassagen. Enligt indiska media var det lokala handlare på bägge sidor om gränsen som brände ner de tält som satts upp av Madhesi-aktivisterna och därefter blev de få kvarvarande aktivisterna bortjagade så att lastbilarna kunde börja passera gränsen igen efter nästan fem månaders blockad.

Några dagar senare förklarade Madhesigruppens ledare att blockaden officiellt avslutats och att de i stället skall fortsätta förhandla sig till bättre villkor. Därefter har man meddelat alla även andra gränspassager mellan Indien och Nepal har öppnats.

De fattiga är som vanligt de som drabbats värst av blockaden. En beräkning som gjorts av Nepals Central Bank hävdar att 800.000 människor har drivits tillbaka i extrem fattigdom av blockaden. Det är många lågutbildade som arbetar med turism och byggen som blivit av med sina arbeten. Blockaden har visat sig medföra värre konsekvenser än jordbävningen hävdar bankens VD Trilochan Pangeni.

Nepal efter jordbävningen – en sammanfattning av de senaste månadernas händelser

Text, Torbjörn Tingdal

Jordbävningen i Nepal den 25 april, som uppmättes till 7,8 på Richterskalan, drabbade 8 miljoner människor varav 3,9 miljoner var barn. Jordbävningen utlöste i sin tur stora laviner och jordskred, samt starka efterskalv som tillsammans tog över 9 000 liv och skadade 20 000 personer. 39 av Nepals 75 distrikt drabbades mycket hårt - 600 000 hus raserades och ytterligare 280 000 hus fick omfattande skador. Sjukhus, vårdcentraler, vägar och broar förstördes. 5 000 skolor kollapsade och lämnade en miljon barn utan möjlighet till vidare skolgång.

En omfattande internationell katastrofinsats har bistått människor i nöd med mat, tält och sjukvård.  Även om det gjorts stora framsteg för att möta människors akuta behov är allting fortfarande väldigt provisoriskt. Skolor behöver återuppbyggas, människor måste återskapa sitt levebröd, familjer behöver jordbävningssäkra hem och skydd under vinterhalvåret.

Läs mer om läget

Bilder från årets Tiharfirande i Nepal.

För fotona tackar vi familjen Björlin.